För att bättre se mönstret så kommer här grafer på hur de ingående delarna har utvecklats hitintills.
Som synes gick batteriutvecklingen fort i början av 1990-talet, men sedan stagnerar den märkbart. Grafen visar vilken kapacitet som batterierna har relativt till vikt.
Grafen visar batteriernas kapacitet relativt till volym. Här visar sig tydligt att de lätta litium batterierna inte har så mycket fördel av sin högre kapacitet vad de gäller volym. Detta var viktigt i början av mobiltelefon utvecklingen då hela poängen var att få plats med mobiltelefonen i fickan. Att den vägde över ett kg och behövde dubbla bälte var de ingen som brydde sig om.
Klicka för tydligare bild
De första telefonerna var gigantiska. Den första "riktiga" mobiltelefonen, som faktiskt gick att bära. Var Hot line:en. "Hot Line" bestod av 3 delar. Ett batteri som vägde runt 2kg, en låda med elektronik som vägda dryga 1 kg och en telefonlur i modernt utförande. Allt förpackat i en tung plåtlåda.
Någon fick den briljanta idén att försöka få ner telefonen i fickan. Med i princip samma elektronik, med lätt plastskal, ny batteri typ och rejält minskad operationstid. 4 gånger kortare operationstid drar ner vikten ordentligt när mer än halva vikten är batteri. Detta kompenserades genom att man enkelt kunde ladda telefonen i bilen.
1987: På detta sättet kunde Ericsson minska vikten från 3500gram till 930gram. Vid denna tidpunkten var elektroniken mer än halva vikten. När telefonen blev fickburen blev den mycket populär, denna ökade försäljning gjorde att de nu blev lönsamt att göra allt mer specialiserade och integrerade kretsar. Detta är normalt sett mycket dyrt och komplicerat men då volymerna var tillräckligt höga. Integrering innebär även att strömförbrukningen minskade märkbart.
I början av 1990-talet kom de första mobiltelefonerna med ökad integration, detta innebar halva vikten i ett slag utan minskad prestanda, tvärt om, nu blev prestandan högre och priset lägre.
1994 var situationer åter igen på samma vis som 8 år tidigare. Batteriet var 2/3 av vikten av telefonen, åter igen görs samma rokad vid detta tillfället väger telefonen hälften mot 4 år tidigare och en 1/4 jämfört med och hela 20 gånger viktminskning på 8år
1996 hade de andra generationens mobiltelefon system mognat på markaden att de första lurarna började säljas. Genom att pressa ner drivspännningen till 4.8V kunde man nu trots med komplicerad och tyngre elektronik göra lurar som var mindre och lättare helt enkelt för att behovet av batterier minsade. GSM förbrukar dessutom betydligt mindre energi vid samtal varvid samtalstiden öka drastiskt från någon enstaka timme till flerat immar.
Klicka för tydligare graf
1997 så har GSM tekniken mognat avsevärt, samtidigt som man får ny integrerad elektronik som är både lättare och strömsnålare. Samtidigt kommer man med nya kompakta batterier, förvisso av samma typ, men effektivare trots det. Detta resulterar i en åter igen närma nog halvering av vikten.
1998 kommer GSM version 2 eller 2.1G som de senare blev känt som. Den nya tekniken hade tidigt inga integrerade komponenter, utan resultatet blev att man helt enkelt hade två uppsättningar sändare och mottagare i samma lur. Ännu modernare platta NiMh celler gjorde att man nu kunde öka batterikapaciteten med 25% utan att göra telefonen tjockare. Ericssons telefoner hade fortfarande vid detta tillfälle (till skillnad från många konkurrenter) en rejäl metall ram, detta gjorde dem robusta men ganska tunga.
1999 hade de nya generationen GSM kommit som integrerade komponenter. Vid detta tillfället hade man dessutom byggt upp en helt ny komponentstandard för bara mobiltelefoner. Dessa komponenter var 1/4 så stora som vanliga vilket gjorde att man kunde vinska vikten på elektroniken radikalt. Dessutom så använde T28 material som ditills var extremt ovanliga i konsumentprodukter så som magnesium. Dessutom introducerades Li-Polymer batterier. Dessa minska vikten till 1/3 vilket men bara kapacitetsmässigt med 1/2. Detta kompenserades dessutom av att den moderna elektroniken tog mindre ström. Denna minskning kom vid ett tillfälle då det helt plötsligt blev mycket billigt att ringa. och konkurrenterna hade betydligt bättre standby tid, vilket de fick hård kritik för. Ett annat misstag var att medan de flesta konkurenter överdrev sin batteritid betydligt, ofta 120-150timmar, när de i sjäva verket rörde sig om runt 70-80 timmar så markandsfördes T28:an med en standbytid som var kortare än vad den riktiga var (50 i stället för 65). Detta gjorde att T28 tidigt fick ett oförtjänat dåligt rykte.
2001 var en ny era innom mobiltelefoni. Vid denna tidpunkten hade nyligen 2,5G, eller GPRS, kommit till konsumenter. T39 var en av de första lurarna på markaden med stöd för detta. Med helt ny elektronik rakt igenom, något kraftigare batteri (tyngre och bättre), rakt igenom förfinad.
På hösten samma år kom T68:an , i principen samma telefon, fast med färgskärm och flexiblare mjukvara. Skärmen var mycket tunn och trots att de var färg blev vikten lägre.
2003 kom Sony Ericssons genombrott. I praktiken mer eller mindre exakt samma telefon som T68 fast med den externa kameran integrerat slog denna telefon hårt.
2004 förfinades konceptet, man tirmmade lite vikt och gjorde en ny design. Ny batteristandard med otroligt små men kraftfulla batterier. Nu hade LiPol i princip uppnått sin fulla potensial. Med celler som har perfekt passform får mycket hög kapacitet plats i ett minimalt skal.
2005 fortsatte man kryma alla kringkomponenter, men ny med de nya, kamera och minneskorts läsare. Faktum är att vid denna tidpunkten använde man fortfarande minneskort som var identiska med de i digitalkameror. Dessa kort var relativt stora och mekanismen för att hålla dem på plats var stor och klumpig. I praktiken är mekanismen för minneskortet nästan lika tung som kamera med objektiv.
2006 kom den första candybar telefonen med inbyggd dator. Detta var en massiv minskning i storlek från tidigare smartphones som de flesta vägde runt 200gram. Ett nytt minneskort gjorde att vikten för kortläsaren nu endast blev något gram.
2008 blev det "extra allt" för mobiltelefoner. Efter att mobiltelefonera blivigt större och tyngre sucesivt över 8 år, från att tidigare blivigt mindre och mindre i 8 år, så var detta ett steg för långt. Skärmen som fortfarande är av TFT typ är tung och den kraftigare datorn kräver med ström. Batteriet ökas nu i kapacitet med över 50% vilket påverkar vikten avsevärt då batteriteknologin vid detta tillfälle har stagnerat.
2009 års mobil är inte släppt än, så mycket av de som står här är gissningar. Men en hel del specifikation finns. Genom att göra en mer slimmad design med enklare tagentbord så kan man bibehålla en stor skärm och trots de minska vikten med 30 gram. I praktiken minskar man vikten med 40 gram totalt sett, men den 10 gram tyngre kameran gör telefonen mer medeltung. Hur konsumenterna bemöter avsaknaden av tagentbord är något som framtiden får utvisa.
Så vad får vi ut av detta? Jo vi vet var vi är på väg, hur trenden går. Jag har inget med Sony Ericsson att göra, så vad jag skriver nu är spekulationer, men välgrundade sådana.
Orsaken till Design-Konstruktions vågorna beror på att de helt enkelt tar längre tid än 1 år att utveckla en telefon. Exempelvis när K700 påbörjades att utvecklas så hade ännu inte T610 kommit ut på marknaden, man han helt enkelt inte få informationen om att man behövde minneskortläsare och en bättre kamera i tid. Själva grafiska designen av telefonen gör man på slutet, därför hade man god tid på sig att göra utformningen på ett passande sätt. På samma sätt kunde man inte ta lärdomar av Xperia när Idou skulle konstrueras. Man har därför valt en tick-tack lösning på problemet där design teamen jobbar omlott på varandra. Designteamet sitter just nu fullt upp att utveckla Xperia X2, utvecklingen av Idou är i princip färdig och man har precis varit på mässan och demonsterat den för att få ett intryck av vad folk gillar och inte gillar för att överföra den informationen till X2.
Ungefär så här kan det tänkas gå till.
klicka för tydligare bild
Får varje enskild av de olika komponenterna godkänt av konsumenterna.
Batteri: Nej
Varför: För tjockt och tungt
Lösning: Använd samma batteri standard som alla andra telefoner
Resultat: 12gram lättare, 2mm tunnare, 30% mindre operations tid, tal tid och standby tid
Struktur: Ja
Resultat: I princip oförändrat, lite fintrimningar för att förfina och göra de något lättare. 3 gram viktreducering väntat.
Elektronik: Nej
Varför: För ineffektiv, tung och energikrävande.
Lösning: Använd samma elektronik som Idou
Resultat: 12gram viktbesparing, 20% ökat batteriliv, kompenserar stor del av bortfallet av batteriet.
Knappar + skärm: Ja
Resultat: 1-2grams viktbesparing vid fintrimning av processen. Troligen ändras färgen enligt gammal Sony Ericsson tradition. Efter svart och metall kommer vit och glansig, sedan kommer matt och svart.
Kamera + minnes kort: Nej
Varför: För klen kamera
Lösning: Använder liknade optik som i K750 fast med nytt element.
Resultat: Viktökning på ett par gram. Schysta bilder från kameran.
Ännu en sak fick ett stort FAIL från X1 Xperia, troligen de största kritiken mot X1:an måste vara att den är så fruktansvärt seg och långsam. Tidiga tester av Idou tyder på att den trots kelnare hårdvara inte har samma problem. Lösningen på detta problemet torde troligen helt enkelt bli att använda Idou:s mjukvara på X2:an. För att visa släktskap till X1:an kommer man troligen att behålla interfacen.
X2:an kommer troligen att presenteras strax efter sommaren och släppas runt nyår.
Den tekniska datan blir enligt minna beräkningar.
Xperia X2
Storlek: 110 x 53 x 14,5mm
Vikt: 137gram
Tider: Standby 350timmar, Taltid 8 timmar, Datortid 8timmar
I övrigt kommer den utsende mässigt (förutom att den är tunnare och annan färg) att vara identisk med dagens X1:a
Redan om några månder börjar man jobba på Idou 2 eller vad uppföljaren till Idou kommer att heta. Här har vi de knepigare. Eftersom telefonen inte finns på markaden än finns de ingen riktig respons om den, allt här är gissningar. Kör samma visa igen, men nu gissar jag bara. Inget vet, inte ens design på Sony Ericsson, men de håller troligen för fullt på att försöka räkna ut vad som gäller.
Batteri: Ja
Resultat: Behåller nuvarande formfaktor, batteriutveckling resulterar i 5% kapacitetsökning.
Struktur: Ja
Resultat: I princip oförändrat, lite fintrimningar för att förfina och göra de något lättare. 2 gram viktreducering väntat.
Elektronik: Ja
Resultat: Mores lag generar 30% mer kraft genom ren å skär överklockning. Ingen viktökning, ingen skilnad i övrigt
Knappar + skärm: Nej
Varför: Skärmen är för klen, tung och har för hög strömförbrukning.
Åtgärd: Byt till en OLED skärm som hösten 2010 förhoppningsvis går att få tag på.
Resultat: HD upplösning i mobilen. 720P upplösning och 10gram lättare skärm. 2mm tunnare. Kraftigare grafikchip inkluderas för att köra den högre upplösningen.
Kamera + minnes kort: Nja
Varför: För dyr
Lösning: Spara in något
Resultat: Något sämre bild, men inte direkt märkbart. Kommer troligen att kunna filma i HD (720p)
Operativsystem: Nej
Varför: Symbian har problem med höga upplösningar, det blir för långsamt.
Lösning: Byt till Linux
Resultat: Kompanilitet med en mängd GNU mjukvara, hög GPU accelerad prestanda. Ännu mjukare och snabbare interface än tidigare.
Totalt resultat. 5-10grams bantning, radikal ny design, men inte mycket nytt under huven, denna telefon kommer kommer att se annorlunda ut, men principkelt vara lika.
Nu kommer miljonkronors frågan. Xperia X3. Design håller antagligen just nu på att skrapa sig själva i huvudet och staplar upp samma punkter som jag. I detta fallet har design på Sony Ericsson inte mer information än vad jag har, de enda de kan trösta sig med är att de i vilket fall som helst kan vänta med att starta designen till Idou är släppt.
Ska man göra en Xperia X3 eller inte? X1:an sålde ganska dåligt så de är en fråga som man nu ställer sig. X2:an ligger någon stans i labbet som prototyp, man kan nu börja ana hur bra de fungerar.
Så vi måste ta och dra lärdommar av en telefon som inte ens finns än? Hur gör man det?
Batteri: En nobrainer, ett klockrent koncept hittills, fortsätt på det, dvs JA
Resultat: Behåller nuvarande formfaktor, batteriutveckling resulterar i 5% kapacitetsökning.
Struktur: Dags att börja fundera på det. Ska man flytta tangentbordet. Mindre eller större? Dubbla skärmar? Kanske gå på något extremt, haptiska skärmar?
Varför: Man måste ligga i framkanten.
Resultat. En flexibel tryckkänslig pekskärm tar platsen för tangentbordet. Denna skärm har den unika nyheten att man kan få känslig respons när man trycker på den, dvs som en vanlig knapp. Vikten och tjockleken blir dessutom lägre då. Formfaktorn blir även något bredare för att kunna använda telefonen som filmvisare i dubbel skärms struktur. Slajden ändras så den nu går åt andra vinkel men åt samma håll. Den saljdar ut i vinkel men stannar utan vinkel. Detta resulterar i en dubbelt så stor skärm men orförändrad storlek på telefonen. Skärmen är nu större än telefonen!
Elektronik: Ja
Mores lag fortsätter att pressa prestandan. 30% prestanda till.
Knappar + skärm: Nej
Varför: Som tidigare, ny struktur kräver ny skärm, och knappar försvinner nästan.
Resultat: Ny skärm och lättare vikt. De nya OLED skärmarna drar dessutom mindre ström, så trots att skärmytan är den dubbla drar den 30% mindre ström.
Kamera + minnes kort: Ja
Resultat: Finns ingen anledning att ändra, detta är ingen primärfunktion för denna telefonserie, låt de andra segmenten leda utvecklingen.
Operativsystem: Nej
Varför: Symbian kommer inte att kunna hantera ett sådant här monster
Åtgärd: Byt till samma som Idou 2 råkar ha.
Resultat: Något som i praktiken är en dator.
Hur kommer då en Xperia X3 att se ut när den kommer ut om 2-3år? Jag har tagit mig friheten att vilt spekulera.
Klicka för större bild, bilden har inget med någon riktig produkt att göra, Xperia är ett trademark från Sony Ericsson.
Min gissning är att en produkt som uppföljare till dagens Xperia visuellt kommer att likna dagens relativt mycket. Den här modellen är smalare och tunnare än dagens telefon. Detta gör att lättare få plats i fickan. Skärmen har dessutom stärkts ett par CM i längsriktnigen för att till nackdel för logga, högtalare och navigerings fält samt den totala storleken. Telefonen har nu sträkts till 12cm, längre än de flesta telefoner i dagsläget, men ingen märkbar förändring. I stället har bredden minskats för att lättare kommer ner i fickan. Totalt ger de en skärm som är något mindre, 160pixlar längre och några pixlar smalare.
Med en enkel tvist rullar skärmen ut sig. OLED skärmar är flexibla, med speicelt stöd under skärmytan kan den rulla upp sig utan att skadas, när den är utdragen ligger den på en hård bakgrund som ger en plat bild. Bakom skärmen finns det membra som när man använder telefonen som tagentbord ger en feadback på samma sätt som ett ritkigt tagentbord. Detta samtidigt som man får en fullständig 720P skärm som både kan visa och filma i full kvalite.
Vad tycker ni? Utrullbar skärm, bra eller dåligt? Vad är de största bristerna mobiltelefoner i dagsläget.
