Under den som kallas den första industriella revolutionen (till skillnad från den tidiga industriila revolutionen och ännu tidigare industriella utvecklingen) mellan 1830 och 1880 var ånglok nästan uteslutande dragkraften för tåg. Djur användes även till viss utsträckning för att dra kortare tåg framförallt vid växling.
Fram till 1880 var djur och ånga nästan totalt dominerande. Många ser idag ånglok som uteslutande koldrivna. Men exempelvis de klassiska loket 4-4-0 American var primärt byggt för att drivas av ved, vad vi idag kallar biobränsle.
Men kombinationen av Explosionsmotor, ångturbin och och elektriska motorer döda de gamla ångmaskinerna nästan fullständigt på några få år. Framförallt de stationära ångmaskinerna dog fullständigt till förmån för något av de andra tre.
För stationärt bruk var de relativt enkelt. Ångturbiner, elektriska motorer och explosionsmotorer hade alla för och nackdelar som kunde genom att välja rätt motor för rätt ställe.
För loken var de hela dock inte så enkelt. Elmotorer gav snabb respons och högt vridmoment precis som ångmaskiner. Ångturbinerna kunde använda samma panna och samma bränsle som ångmaskinerna. Explosionsmotorerna erbjöd snabb respons och enkel bränslehantering. Men alla hade sina nackdelar, elmotorerna behövde sladd, ångturbinerna var långsamma och explosionsmotorerna hade patetiskt lågt vridmoment.
Problemet löstes emellertid senare genom att använda alla tre. Ångturbinen genera el till ett kraftnät som elmotor var ansluten till, på de sträckor där elnätet ännu ej var klart kompletterade man med en explosionsmotor som drev en generator som i sin tur drev elmotorn.
På olika håll i världen löste man problemet på olika sätt. Malmgruvan i Kiruna var en föregångare. Man behövda transportera otroligt stora mängder malm över ett berg där mycket energi behövdes. Man hade inte tillgång till kol, och skogen växte helt enkelt inte tillräckligt fort för att försörja tågen med ved.
Under tiden drevs stora delar av Sveriges då väldigt lilla elnät med primärt koleldade ångmaskiner och ångturbiner. Elnäten var dessutom i stor utsträckning lokala. Att ansluta sig dessa elnät var helt enkelt inget alternativ. Dessutom kosta importen av kol Sverige dyrt.
Man byggde då ett vattenkraftverk specifikt för att försörja malmbanan med elkraft. Detta var faktiskt ett av de första ställena i världen där vattenkraft användes i så stor skala.
Anden i flaskan var åter igen öppnad. Den här gången kunde man utnytja varenda liten fors i varenda liten älv till fulla. Fysiska avstånd spelade helt plötsligt ingen roll. Att omvandla vattenkraft till mekanik var inget nytt, ej heller att omvandla mekanisk energi till el. Men att göra de på de sättet gav enorm potensial.
Helt plötsligt blev bränslet gratis och när dammarna väl var byggda producerade de elkraft nästan helt utan underhåll. Elkraften sjönk till bara runt 1/10 på bara ett par år. Helt plötsligt skulle alla ha el hemma.
Efterhand som behovet öka byggdes allt fler älvar ut. Dessutom fick hemmen tillgång till radio, telefon samtidigt som priset på resor reducerades ytterligare. Efter hand ersattes fotogenlampor till elektriska och när elen blev riktigt billig börja man t.o.m värma hemmen med el.
I USA fans de under perioden en enorm tillgång på otämjda älvar. En av dessa flöt igenom Klippigabergen. Under perioden hade befolkningen blivit allt rikare, och områden var populärt bland folk som gjorde då nyuppfunna fenomenet fritid. Vad vi idag kallar rekreations områden. När förslaget kom att dämma upp älven blev de närmast uppror, detta var starten till vad vi idag kallar miljörörelsen.
Ironiskt nog var det ett vattenkraft som gjorde så att folk fick nog. Innan dess hade folk tvingas vandra genom hästskit på gatorna, dött av smogg från kolkraftverk och fått hela skogar skövlade. Men de var vattenkraften som tillslut få nog.
Vad som är ironiskt är att vad vi idag anser vara rena krafttyper så som vattenkraft och biokraft var de som hade störst miljöproblem en gång i tiden. Varje gång man har kommer på något nytt, så är de först en lösning på ett tidigare miljöproblem, till de nya är de som skapar miljöproblemen.
Historien slutar inte här. Fortfarande in på 1930 och 1940 talet kommer man på nya sätt att producera energi.
När man börja experimentera med halvledare på 30-talet så märkte man fort att dessa gav ljus ifrån sig. Om man trimma in färgen på ljuset att vara de samma som för solen kunde man i stället omvandla ljuset till elkraft. Faktum är att man redan tidigare använde solen för att göra elkraft, blandanat i Egypten med hjälp av solugnar och ångmaskiner, men med den här metoden kunde man omvandla det direkt. Det tog ända fram till 1950-talet innan de första praktiska användningsområdena kom, i skatteliter behöver man elkraft men man har inte tillgång till något annat än solen. Under 1970-talet blev halvledare vanligare och priset på kisel minskade drastiskt, samtidigt blev man bättre på att trimma in solcellerna. Priset för solcells el minskade under denna perioden med över 100 gånger, trots det var solceller fortfarande väldigt mycket dyrare än alla andra sätt att genera elkraft.
Man insåg redan i början av 1900-talet att det fanns mycket energi att utvinna ur materia. Man forskade på detta under många års tid. Först på 1930-talet lyckades man praktiskt bevisa att teorin och verkligheten stämde. Under 40-talet lyckades man tillämpa tekniken i form av atombomber. Tekniken var knepig att tämja. Under 1950-talet pågick en massiv forskning för att kunna använda tekniken för att tillverka elkraft från kärnkraft. En av orsakerna att tekniken pressades hårt var att allt fler dog av smogg under 1950-talet. De varmare klimatet och den högre konsumtionen av kol gjorde smogg vanligare, allt fler dog. Under en enda sommar på 50-talet dog över 10 000personer bara i London på grund av smogg. Det förbruakdes faktiskt mer kol till ångmaskiner (ång turbiner) på 1950-talet i Storbritanien än på toppen av industriella revolutionen 1880-talet.
På 1950-talet var radioaktivitet ganska nylig upptäckt. Även konceptet med röntken och strålning av canser gjorde att man vid tidpunkten hade en ganska positiv bild av strålning och inte innsåg riskerna. Detta resultera i att de tidiga kraftverken var mycket osäkra. Faktum är att många av de tidigare körde med fullstänidgt öppen härd där härden låg bar i fria naturen.
Efter att varit mycket oförsiktig kombinerat med en hel del militära olyckor fick kärnkraften tidigt dåligt rykte. Faktum är att betydlgit många fler dog av ångmaskiner i början av industriella revolutionen, men under den perioden var de just inte så många som brydde sig. Med TV och Radio spred sig snabbt rykten om möjliga lekage vid kärnkraftverk.
När oljekrisen kom på 1970-talet så vakna världen upp till att olja inte var en oändlig resurs. Olja ansågs fortfarande 1970 vara ett mycket rent bränsle, betydligt renare än exempelvis kol som på grund av smoggen vid detta tillfälle fått dåligt rykte.
Det är som att säga till en alkolist att den har alkohol problem. Det finns inget problem förän personen försöker sluta dricka. På samma sätt blev de helt plötsligt pinsamt uppenbart att hela världen var beroende av olja. Man börja då forska på andra sätt att producera främst elkraft.
Miljöorganisationerna som tidigt nästan fullständigt stoppat allt utbygge av vattenkraft hoppade nu på Kärnkraft, Kärnkraft skulle stoppas till varje pris.
Något så banalt som ett argument tyckte man inte att man behövde. Nej här är de skräckpropaganda som gäller. Alla vet att kärnkraft och kärnvapen har något med varandra att göra, så koplingen gjordes. Man struntade helt i att kärnkraften inte nytjas på samma sätt och atombomber helt enkelt inte kan skapas av kärnkraftverk. En sol valdes som logga för kärnkrafts motståndet. I solen födess även allternativet.
Notera att på 1970-talet när detta pågick annsågs fortfarande inte olja vara ett miljöproblem, utan snarare bara ett säkerhetsproblem.
Sol, vind och vatten skulle lösa problemet med energi. Vid detta laget hade miljöorganisationerna slagit knut på sig sjäva. Det som de skapades för att motverka var nu deras främsta verktyg. Vattenkraft mot kärnkraft. Varför de var emot kärnkraft är de fortfarande ingen som har någon aning om.
Genast börja man exprimentera med vindkraft. Vindkraften var dyra, något man räknade med att lösa senare. Att vindkraften inte gav kraft när man behövde det var något man helt glömde bort. Efter ett par års exprimenterande på 70 och 80-talet innsåg man att det helt enkelt blev för dyrt.
Man satte efter solkraft i stället. Solceller var fortfarande vid denna tidpumkt för dyra för att köras komersielt. Solungnar, eller CSP var tekniken man valde i stället. Denna tekniken som först visat sig lovande var senare en besvikelse, de gav helt enkelt för lite kraft för att vara i närheten av lönsamt, ens med de under 80-talet mycket snabbt stigande energipriserna.
Olja var fortfarande inte annsett som ett miljöproblem, så man glömde för en stund bort sol och vatten och gick helt sonika över att ersätta kärnkraft med Olja och även till viss del kol. Det som tidigare var en restprodukt, naturgas, börjades även använda på bredare front.
På 1990-talet fick man åter igen smogg problem, men den här gången i califonen och den här gången av bilar som drevs på oljebaserad bensin och diesel. Faktum är att smoggen inte skapades av CO2 utan snarare av partiklar och orenheter, något som man helt struntade i. Åter igen skulle Oljan ersättas, den här gången valde man elbilar. Projketet visade sig dock misslyckas totalt. Så man löste smoggproblemet genom att sätta katalysatorer på bilarna.
Oljan skulle räcka i 30-år sa man 1970. Nu hade det gått 30år, och oljan skulle sonika vara slut. Detta visade sig dock inte vara sant, en ny undersökning gjordes och konstaterade att oljan fortfarande räcker i 30år.
Något nytt argument behövdes. Oljan påverkade klimatet. Något sådant var dock aldrig sant, men genom att lura divs media att så var fallet lyckades man äter igen skapa hets. Den här gången lyckades man skapa ett argument emot både kol och olja samtidigt. Att även naturgas var fosilt var dock något man helt ignoerade.
Att kärnkraft helt saknar fosilbränsle var ett problem för argumentet. Detta löste man dock snabbt genom att hitta på falska siffror på att kärnkraft vist släpper ut CO2. Att sifforna inte gick ihop i en ekonomisk verklighet var inget som störde siffer makarna.
Vid denna tidpunkt är vi framme i dags datum.... Faktum är att i princip har inget ändrats sedan 1880-talet. Vi driver fortfarande kraftverken på primärt vatten, kol och olja. Kärnkraft är förvisso en stor bidragande krafttyp, men bara 20% på världsmarkands basis.
De 3 krafttyperna som miljön först skulle räddas ifrån har klimatfanatikerna genom att utmanuverar sig sjäv lyckas måla in sig i ett hörn med.
Lägg ner klimattramset och sattsa på kärnkraft, punkt slut.
