Prylarna som försvinner del 3 (uppdaterad)

Här kommer fortsättningen.

För att bättre se mönstret så kommer här grafer på hur de ingående delarna har utvecklats hitintills.

Som synes gick batteriutvecklingen fort i början av 1990-talet, men sedan stagnerar den märkbart. Grafen visar vilken kapacitet som batterierna har relativt till vikt.

Grafen visar batteriernas kapacitet relativt till volym. Här visar sig tydligt att de lätta litium batterierna inte har så mycket fördel av sin högre kapacitet vad de gäller volym. Detta var viktigt i början av mobiltelefon utvecklingen då hela poängen var att få plats med mobiltelefonen i fickan. Att den vägde över ett kg och behövde dubbla bälte var de ingen som brydde sig om.

Klicka för tydligare bild
De första telefonerna var gigantiska. Den första "riktiga" mobiltelefonen, som faktiskt gick att bära. Var Hot line:en. "Hot Line" bestod av 3 delar. Ett batteri som vägde runt 2kg, en låda med elektronik som vägda dryga 1 kg och en telefonlur i modernt utförande. Allt förpackat i en tung plåtlåda.
Någon fick den briljanta idén att försöka få ner telefonen i fickan. Med i princip samma elektronik, med lätt plastskal, ny batteri typ och rejält minskad operationstid. 4 gånger kortare operationstid drar ner vikten ordentligt när mer än halva vikten är batteri. Detta kompenserades genom att man enkelt kunde ladda telefonen i bilen.
1987: På detta sättet kunde Ericsson minska vikten från 3500gram till 930gram. Vid denna tidpunkten var elektroniken mer än halva vikten. När telefonen blev fickburen blev den mycket populär, denna ökade försäljning gjorde att de nu blev lönsamt att göra allt mer specialiserade och integrerade kretsar. Detta är normalt sett mycket dyrt och komplicerat men då volymerna var tillräckligt höga. Integrering innebär även att strömförbrukningen minskade märkbart.
I början av 1990-talet kom de första mobiltelefonerna med ökad integration, detta innebar halva vikten i ett slag utan minskad prestanda, tvärt om, nu blev prestandan högre och priset lägre.
1994 var situationer åter igen på samma vis som 8 år tidigare. Batteriet var 2/3 av vikten av telefonen, åter igen görs samma rokad vid detta tillfället väger telefonen hälften mot 4 år tidigare och en 1/4 jämfört med och hela 20 gånger viktminskning på 8år
1996 hade de andra generationens mobiltelefon system mognat på markaden att de första lurarna började säljas. Genom att pressa ner drivspännningen till 4.8V kunde man nu trots med komplicerad och tyngre elektronik göra lurar som var mindre och lättare helt enkelt för att behovet av batterier minsade. GSM förbrukar dessutom betydligt mindre energi vid samtal varvid samtalstiden öka drastiskt från någon enstaka timme till flerat immar.

Klicka för tydligare graf
1997 så har GSM tekniken mognat avsevärt, samtidigt som man får ny integrerad elektronik som är både lättare och strömsnålare. Samtidigt kommer man med nya kompakta batterier, förvisso av samma typ, men effektivare trots det. Detta resulterar i en åter igen närma nog halvering av vikten.
1998 kommer GSM version 2 eller 2.1G som de senare blev känt som. Den nya tekniken hade tidigt inga integrerade komponenter, utan resultatet blev att man helt enkelt hade två uppsättningar sändare och mottagare i samma lur. Ännu modernare platta NiMh celler gjorde att man nu kunde öka batterikapaciteten med 25% utan att göra telefonen tjockare. Ericssons telefoner hade fortfarande vid detta tillfälle (till skillnad från många konkurrenter) en rejäl metall ram, detta gjorde dem robusta men ganska tunga.
1999 hade de nya generationen GSM kommit som integrerade komponenter. Vid detta tillfället hade man dessutom byggt upp en helt ny komponentstandard för bara mobiltelefoner. Dessa komponenter var 1/4 så stora som vanliga vilket gjorde att man kunde vinska vikten på elektroniken radikalt. Dessutom så använde T28 material som ditills var extremt ovanliga i konsumentprodukter så som magnesium. Dessutom introducerades Li-Polymer batterier. Dessa minska vikten till 1/3 vilket men bara kapacitetsmässigt med 1/2. Detta kompenserades dessutom av att den moderna elektroniken tog mindre ström. Denna minskning kom vid ett tillfälle då det helt plötsligt blev mycket billigt att ringa. och konkurrenterna hade betydligt bättre standby tid, vilket de fick hård kritik för. Ett annat misstag var att medan de flesta konkurenter överdrev sin batteritid betydligt, ofta 120-150timmar, när de i sjäva verket rörde sig om runt 70-80 timmar så markandsfördes T28:an med en standbytid som var kortare än vad den riktiga var (50 i stället för 65). Detta gjorde att T28 tidigt fick ett oförtjänat dåligt rykte.
2001 var en ny era innom mobiltelefoni. Vid denna tidpunkten hade nyligen 2,5G, eller GPRS, kommit till konsumenter. T39 var en av de första lurarna på markaden med stöd för detta. Med helt ny elektronik rakt igenom, något kraftigare batteri (tyngre och bättre), rakt igenom förfinad.
På hösten samma år kom T68:an , i principen samma telefon, fast med färgskärm och flexiblare mjukvara. Skärmen var mycket tunn och trots att de var färg blev vikten lägre.
2003 kom Sony Ericssons genombrott. I praktiken mer eller mindre exakt samma telefon som T68 fast med den externa kameran integrerat slog denna telefon hårt.
2004 förfinades konceptet, man tirmmade lite vikt och gjorde en ny design. Ny batteristandard med otroligt små men kraftfulla batterier. Nu hade LiPol i princip uppnått sin fulla potensial. Med celler som har perfekt passform får mycket hög kapacitet plats i ett minimalt skal.
2005 fortsatte man kryma alla kringkomponenter, men ny med de nya, kamera och minneskorts läsare. Faktum är att vid denna tidpunkten använde man fortfarande minneskort som var identiska med de i digitalkameror. Dessa kort var relativt stora och mekanismen för att hålla dem på plats var stor och klumpig. I praktiken är mekanismen för minneskortet nästan lika tung som kamera med objektiv.
2006 kom den första candybar telefonen med inbyggd dator. Detta var en massiv minskning i storlek från tidigare smartphones som de flesta vägde runt 200gram. Ett nytt minneskort gjorde att vikten för kortläsaren nu endast blev något gram.
2008 blev det "extra allt" för mobiltelefoner. Efter att mobiltelefonera blivigt större och tyngre sucesivt över 8 år, från att tidigare blivigt mindre och mindre i 8 år, så var detta ett steg för långt. Skärmen som fortfarande är av TFT typ är tung och den kraftigare datorn kräver med ström. Batteriet ökas nu i kapacitet med över 50% vilket påverkar vikten avsevärt då batteriteknologin vid detta tillfälle har stagnerat.
2009 års mobil är inte släppt än, så mycket av de som står här är gissningar. Men en hel del specifikation finns. Genom att göra en mer slimmad design med enklare tagentbord så kan man bibehålla en stor skärm och trots de minska vikten med 30 gram. I praktiken minskar man vikten med 40 gram totalt sett, men den 10 gram tyngre kameran gör telefonen mer medeltung. Hur konsumenterna bemöter avsaknaden av tagentbord är något som framtiden får utvisa.

Så vad får vi ut av detta? Jo vi vet var vi är på väg, hur trenden går. Jag har inget med Sony Ericsson att göra, så vad jag skriver nu är spekulationer, men välgrundade sådana.

Orsaken till Design-Konstruktions vågorna beror på att de helt enkelt tar längre tid än 1 år att utveckla en telefon. Exempelvis när K700 påbörjades att utvecklas så hade ännu inte T610 kommit ut på marknaden, man han helt enkelt inte få informationen om att man behövde minneskortläsare och en bättre kamera i tid. Själva grafiska designen av telefonen gör man på slutet, därför hade man god tid på sig att göra utformningen på ett passande sätt. På samma sätt kunde man inte ta lärdomar av Xperia när Idou skulle konstrueras. Man har därför valt en tick-tack lösning på problemet där design teamen jobbar omlott på varandra. Designteamet sitter just nu fullt upp att utveckla Xperia X2, utvecklingen av Idou är i princip färdig och man har precis varit på mässan och demonsterat den för att få ett intryck av vad folk gillar och inte gillar för att överföra den informationen till X2.

Ungefär så här kan det tänkas gå till.

klicka för tydligare bild
Får varje enskild av de olika komponenterna godkänt av konsumenterna.
Batteri: Nej
Varför: För tjockt och tungt
Lösning: Använd samma batteri standard som alla andra telefoner
Resultat: 12gram lättare, 2mm tunnare, 30% mindre operations tid, tal tid och standby tid
Struktur: Ja
Resultat: I princip oförändrat, lite fintrimningar för att förfina och göra de något lättare. 3 gram viktreducering väntat.
Elektronik: Nej
Varför: För ineffektiv, tung och energikrävande.
Lösning: Använd samma elektronik som Idou
Resultat: 12gram viktbesparing, 20% ökat batteriliv, kompenserar stor del av bortfallet av batteriet.
Knappar + skärm: Ja
Resultat: 1-2grams viktbesparing vid fintrimning av processen. Troligen ändras färgen enligt gammal Sony Ericsson tradition. Efter svart och metall kommer vit och glansig, sedan kommer matt och svart.
Kamera + minnes kort: Nej
Varför: För klen kamera
Lösning: Använder liknade optik som i K750 fast med nytt element.
Resultat: Viktökning på ett par gram. Schysta bilder från kameran.
Ännu en sak fick ett stort FAIL från X1 Xperia, troligen de största kritiken mot X1:an måste vara att den är så fruktansvärt seg och långsam. Tidiga tester av Idou tyder på att den trots kelnare hårdvara inte har samma problem. Lösningen på detta problemet torde troligen helt enkelt bli att använda Idou:s mjukvara på X2:an. För att visa släktskap till X1:an kommer man troligen att behålla interfacen.
X2:an kommer troligen att presenteras strax efter sommaren och släppas runt nyår.
Den tekniska datan blir enligt minna beräkningar.
Xperia X2
Storlek: 110 x 53 x 14,5mm
Vikt: 137gram
Tider: Standby 350timmar, Taltid 8 timmar, Datortid 8timmar
I övrigt kommer den utsende mässigt (förutom att den är tunnare och annan färg) att vara identisk med dagens X1:a

Redan om några månder börjar man jobba på Idou 2 eller vad uppföljaren till Idou kommer att heta. Här har vi de knepigare. Eftersom telefonen inte finns på markaden än finns de ingen riktig respons om den, allt här är gissningar. Kör samma visa igen, men nu gissar jag bara. Inget vet, inte ens design på Sony Ericsson, men de håller troligen för fullt på att försöka räkna ut vad som gäller.
Batteri: Ja
Resultat: Behåller nuvarande formfaktor, batteriutveckling resulterar i 5% kapacitetsökning.
Struktur: Ja
Resultat: I princip oförändrat, lite fintrimningar för att förfina och göra de något lättare. 2 gram viktreducering väntat.
Elektronik: Ja
Resultat: Mores lag generar 30% mer kraft genom ren å skär överklockning. Ingen viktökning, ingen skilnad i övrigt
Knappar + skärm: Nej
Varför: Skärmen är för klen, tung och har för hög strömförbrukning.
Åtgärd: Byt till en OLED skärm som hösten 2010 förhoppningsvis går att få tag på.
Resultat: HD upplösning i mobilen. 720P upplösning och 10gram lättare skärm. 2mm tunnare. Kraftigare grafikchip inkluderas för att köra den högre upplösningen.
Kamera + minnes kort: Nja
Varför: För dyr
Lösning: Spara in något
Resultat: Något sämre bild, men inte direkt märkbart. Kommer troligen att kunna filma i HD (720p)
Operativsystem: Nej
Varför: Symbian har problem med höga upplösningar, det blir för långsamt.
Lösning: Byt till Linux
Resultat: Kompanilitet med en mängd GNU mjukvara, hög GPU accelerad prestanda. Ännu mjukare och snabbare interface än tidigare.
Totalt resultat. 5-10grams bantning, radikal ny design, men inte mycket nytt under huven, denna telefon kommer kommer att se annorlunda ut, men principkelt vara lika.

Nu kommer miljonkronors frågan. Xperia X3. Design håller antagligen just nu på att skrapa sig själva i huvudet och staplar upp samma punkter som jag. I detta fallet har design på Sony Ericsson inte mer information än vad jag har, de enda de kan trösta sig med är att de i vilket fall som helst kan vänta med att starta designen till Idou är släppt.
Ska man göra en Xperia X3 eller inte? X1:an sålde ganska dåligt så de är en fråga som man nu ställer sig. X2:an ligger någon stans i labbet som prototyp, man kan nu börja ana hur bra de fungerar.
Så vi måste ta och dra lärdommar av en telefon som inte ens finns än? Hur gör man det?
Batteri: En nobrainer, ett klockrent koncept hittills, fortsätt på det, dvs JA
Resultat: Behåller nuvarande formfaktor, batteriutveckling resulterar i 5% kapacitetsökning.
Struktur: Dags att börja fundera på det. Ska man flytta tangentbordet. Mindre eller större? Dubbla skärmar? Kanske gå på något extremt, haptiska skärmar?
Varför: Man måste ligga i framkanten.
Resultat. En flexibel tryckkänslig pekskärm tar platsen för tangentbordet. Denna skärm har den unika nyheten att man kan få känslig respons när man trycker på den, dvs som en vanlig knapp. Vikten och tjockleken blir dessutom lägre då. Formfaktorn blir även något bredare för att kunna använda telefonen som filmvisare i dubbel skärms struktur. Slajden ändras så den nu går åt andra vinkel men åt samma håll. Den saljdar ut i vinkel men stannar utan vinkel. Detta resulterar i en dubbelt så stor skärm men orförändrad storlek på telefonen. Skärmen är nu större än telefonen!
Elektronik: Ja
Mores lag fortsätter att pressa prestandan. 30% prestanda till.
Knappar + skärm: Nej
Varför: Som tidigare, ny struktur kräver ny skärm, och knappar försvinner nästan.
Resultat: Ny skärm och lättare vikt. De nya OLED skärmarna drar dessutom mindre ström, så trots att skärmytan är den dubbla drar den 30% mindre ström.
Kamera + minnes kort: Ja
Resultat: Finns ingen anledning att ändra, detta är ingen primärfunktion för denna telefonserie, låt de andra segmenten leda utvecklingen.
Operativsystem: Nej
Varför: Symbian kommer inte att kunna hantera ett sådant här monster
Åtgärd: Byt till samma som Idou 2 råkar ha.
Resultat: Något som i praktiken är en dator.

Hur kommer då en Xperia X3 att se ut när den kommer ut om 2-3år? Jag har tagit mig friheten att vilt spekulera.

Klicka för större bild, bilden har inget med någon riktig produkt att göra, Xperia är ett trademark från Sony Ericsson.
Min gissning är att en produkt som uppföljare till dagens Xperia visuellt kommer att likna dagens relativt mycket. Den här modellen är smalare och tunnare än dagens telefon. Detta gör att lättare få plats i fickan. Skärmen har dessutom stärkts ett par CM i längsriktnigen för att till nackdel för logga, högtalare och navigerings fält samt den totala storleken. Telefonen har nu sträkts till 12cm, längre än de flesta telefoner i dagsläget, men ingen märkbar förändring. I stället har bredden minskats för att lättare kommer ner i fickan. Totalt ger de en skärm som är något mindre, 160pixlar längre och några pixlar smalare.

Med en enkel tvist rullar skärmen ut sig. OLED skärmar är flexibla, med speicelt stöd under skärmytan kan den rulla upp sig utan att skadas, när den är utdragen ligger den på en hård bakgrund som ger en plat bild. Bakom skärmen finns det membra som när man använder telefonen som tagentbord ger en feadback på samma sätt som ett ritkigt tagentbord. Detta samtidigt som man får en fullständig 720P skärm som både kan visa och filma i full kvalite.

Vad tycker ni? Utrullbar skärm, bra eller dåligt? Vad är de största bristerna mobiltelefoner i dagsläget.

Blonda bella och matte

Bloggen jag skriver har blivit allt populärare sista veckan I dagsläget är det runt 150 unika användare inne på min blogg varje dag. Ganska bra med tanke på att jag för en vecka sedan hade 3 användare inne. Med nuvarande utveckling kommer det alltså att vara följande antal personer som läser bloggen.
Nästa vecka: 7500 (börjar närma sig blonda Bella)
Om två veckor: 375 000 (slår jag blonda Bella)
Om tre veckor: 18 750 000 (nästan hela Skandinaviens befolkning)
Om en månad: 937miljoner (lite drygt Europas befolkning)
Om en månad och en vecka: 46miljarder (10 gånger jordens befolkning)

Vid en kort rimlighets analys så inser jag att det här är fullständigt orimligt, den andra saken jag inser är att jag inte har en aning om vem blonda Bella är och vad hon gör.

Mer artiklar om boende, energi och transport kommer senare i veckan. Håll ut

Hastighet

Möjlighet att transportera är en av de viktigaste faktorerna som driver ekonomin framåt. Hastigheten i transport avgör hur långt vi har tid att åka. Även hur ofta vi kan åka och hur mycket ekonomin har utrymme att växa. Hastigheten som man kan transporteras med är därför otroligt viktig.


Klicka för större bild
Tekniken går inte alltid så rakt fram som man kan tro. Fram till 1930-talet var allt större, snabbare och bättre. Men sedan börja de hända konstiga saker. Diagrammet är ett Log diagram. Luras inte av att Cykelfältet växer lika fort som flygplansfältet, de är helt enkelt olika skalor på olika nivåer.

Båt: - BlueRibon:
Högsta hastigheten för skepp mättes länge för korsning över Atlanten. Den båt som kom fram snabbast fick "the blue ribon". Statistiken för detta är baserat på vilket de snabbaste skeppet var så man kan jämföra med normala kommersella hastigheter.
Kommentar.
Jetplan dödar ocean ångarna: På 1950-talet kom de första jetplanen. Dessa hade till skilnad från de tidigare propelerplanen möjlighet att transportera passagerare över attlanten till en rimlig kostnad Detta tog totaldöd på oceanångarna på bara ett par år.

Båt - Snabbast kommersiela:
Detta är en jämförelse med normal kommersiel trafik.
Kommentar.
Början av 1980-talet kommer svävarna, de dör senare på grund av dyra service kostnader och högt bränslepris.
På 1990-talet kommer bärplans båtarna. Dessa skepp är snabbare än de snabbaste blue ribon skeppen. Dessa är dock inte tillräckligt robusta för att korsa Atlanten.

Tåg - Snabbaste:
En lista rakt upp och ner från de snabbaste tågen.
Kommentarer:
Watts patent går ut.
Watt tillät inte att hans patent på ångmaskinen skulle användas i lok, det fanns dock lok tidigare som bröt mot detta patatent, de var dock realtivt långsama och fick utvecklas i hemlighet.
Elektriska tåg:
Under början av 1900-talet kommer elektriska tåg och slår ångloken på fingarna. Detta leder till en stenhård kamp där ångloken ligger hack i häl på eltågen under 30års tid, men slutgitligen går ångloken under på grund av höga service kostnader.
Maglev:
Under 1970-talet utvecklas Maglev tekniken och maglev tågen blir snabbare än de elektriskt drivna rälsbaserade tågen. Detta leder till en stenhård kamp där eltågen ligger hack i häl på maglev tågen fram till dags datum.

Tåg - Normala:
Högsta hastighet för tåg under komersiel drift.
Kommentarer.
Elektriska tåg:
När elektriska tåg kommer ge de en reäl boast till hastigheten. De tidigare ångdrivna loken kunde köra väldigt fort, men inte i kommersiel drift.
Maglev:
2003 körs den första komersiela maglevbanan i drift, ökar tophastigheten avsevärt till 430km/h. Dock trimmas de elektriska räls tågen till runt 400km/h i kommersiel drift redan 2005. Kan dock noteras att Maglev körts demonstrationsmässig komersiel drift under flera år både i japan och i tyskland, denna drift räknar jag dock ej med.

Flyg - Snabbaste
Listar här bara den snabbaste flygturern.
Kommentarer.
Komet:
De tyska jaktplanet komet gör en tophastighet på 1150km/h 1944.
Bell X1:
Planet Bell X1 från USA gör 1948 ett rekord försök på 1050km/h. Detta är 100km/h långsammare än de tyska jaktplanet 4 år tidigare. Trots detta registeras det som ett rekord, exakt varför kan jag inte svara på, har troligen något att göra med att tyskar är onda.

Flygplan - kommersiell
Visa de snabbaste kommersiell planen.
Kommentar.
Jetplanen dödar oceanångarna:
När Jetplanen blir tillgängliga blir de plötsligt så billigt att flyga att oceantrafiken dör.
Concorde:
Under en 3oårs period är concorde de snabbaste komersiela planet. Någon uppföljare kommer aldrig. 2004 tvingas concorde att avecklas utan att någon ersättare har tillkommit. Den officela bilden är säkerheten, men i praktiken hade planet under flera år på grund av låg passagerar kapacitet och höga bränslekostnader gått mycket dåligt ekonomiskt.
747:
Boeint 474 jumbojet är nu de snabbaste komersiela jetplanet. Det är 150km/h snabbare än jetplanen som fanns före concorde och därför är grafen något högre här.

Privattransport 1:
Denna grupp handlar om persontransport för privatpersoner som är drivna av personens egna muskler.
Cykel:
Under början av 1800-talet blir de första cyklarna praktiskt användbara. Detta ökar hastigheten som en normal person kan färdas markant. Cyklen förbättras med tillgänglighet av bättre material under flera perioder på 1800-talet.
Recumbent:
På 1920 och 1930-talet blir de första recumbent cyklarna tillgängliga. Dessa medgör betydligt bättre prestanda och hastigheten ökar markant. Efter att en recumbent cykel krossar alla tidigare rekord i ett race 1934 förbjöds dem från att tävla helt och hållet. Utan tävlinga faller cykeltypen i glömska.
Recumbent (2):
På 1980-talet återupptäcks recument cyklar. Med utveckling av teknik blir de nu ännu bättre. På 1990-talet börjar recumbent cyklar kombineras med aerodynaik. Hastighets rekordet för muskeldrivna cyklar ökar nu till brutala 120km/h, en normal cyklist kan vänta sig en hastighet på runt 50km/h på längre sträckor.

Privattransport 2:
Detta är persontransport för privatpersoner av något annat än egna muskler, t.ex. hästar eller bilar.
Kommentarer.
Bilen kommer:
De första bilarna bir här snabbare än hästar. De har funnits bilar under en längre period, men prestandan har varit bristande.
Hastighetsbegränsning:
Under denna period införs hastighetsbegräsningar i nästan alla europeiska länder eftersom bilarna vid denna period har blivigt mycket snabba.
Ändrad hastighetsbegräsning.
Under slutet av 1900-talet ökar hastighetsbegräsningar i många eurpeiska länder från 100km/h upp till 130km/h

Vad lär man sig av de här? Utvecklingen går inte alltid framåt. I fallet med Concorde, Recumbent cykel, svävare, hastighetsbegränsning så har alla fått en smäll i hastighet.

Vad man mer kan tänke på att hastighet inte alltid kommer smärtfritt. I många fall kommer nya hastighets boaster i form av ny teknik. I många fall kämpar den gammla tekniken för att hänga med, i nästan samtliga fall förlorar den. I fall med elektriska tåg, recumbent, bilar så var motståndet massivt, så massivt för recumbent att de helt enkelt förbjöds! För andra så som svävare och Comcorde var de krass ekonomi som satte stopp. i Fallet för svävarna så kom annan teknik och hjäpte upp hastigheten till nära nog samma nivå som tidigare.

Nu ser vi tydlgit en ny kamp. Kampen mellan Maglev och spårbunda tåg. Likheterna är stora med övergången från ånga eller från hästar eller t.o.m recumbent. Argumenten är alltid de samma. Det är dyrt och farligt. Men i sjäva verket är de nästan alltid fel.

Orsaken att nya tekniker anses som dyra och farliga är ofta att de kommer med nya kostnader och nya faror, faror och kostander man inte är vana vid. Att många gammla kostnader och faror försvinner tänker man ofta inte på, då man redan är van vid dessa. De traditionella tänkandet har aldrig vunnit, i fallet med recumbent cykel lyckades utvecklingen fördröjas i 60år med bara nackdelar som påföjd.

Ska vi låta reptilhjärnan hålla utvecklingen tillbaka igen, eller kan man låta den släppas fram?

Hype maximum

Det finns något som kallas hype kurva. Principen bakom detta är enkelt. Efterhand som en produkt mognar in i en marknad kommer de att nå olika faser med överdriven och underskattad potential. Trenden är nästan alltid identisk för alla produkter. Hype kurvan ser ut på följande sätt.

Även om om kurvan är den samma för olika produkter, är ofta inte skalan det. Medan en produkt kan ta sig igenom hela grafen på några månader , t.ex. nya mobiltelefoner, så kan de för andra produkter ta många år.

Den här kurvan används ofta för att visa hur marknadsmogen en produkt är, inget konstigt med det. Jag ska nu försöka lägga in några av produkter med hype eller besvikelse idag. Detta är ofta kontroversiellt då en produkt när den hypas, ofta inte upplevs som hypad av de som gör det, utan de tror ofta sjäva att de handlar om ren fakta.

När en produkt ligger på topp brukar det inte bara påstås lösa praktiska problem, utan löften om att lösa värdsvälten, skapa fred på jorden och bota canser är även ganska vanligt. Den tidigare meningen skulle kunna vara ett skämt, tyvär är den inte de den här gången.

När produkten når botten så är de som att ha en kombination av pest och kolera. Alla som råkar säga något gott om produkten vid detta tillfälle blir föremål för allmän bespottning. Det är många produkter som alldrig kommer igenom denna fasen, utan helt enkelt dör här.

Så va ska vi dela ut idag.
Nanoteknik
LiFePO4 Batteri
HDTV
BluRayDisc
BlueTooth
3G
4G
5G
Hybrid Bilar
PluginHybrid
Web2.0
Magnettåg
OffGrid
KlimatPanik
Elbilar
Solkraft
SolVärme
Allmänbildning
Pellets
Bränslecell
Kärnkraft gen4
Kärnkraft gen5
Lithium Nano
Vindkraft
WiMax
Al Gore
Saab
YouTube
Fildelning
MicroUSB
Induktionsladdning
USB3.0
UWB
DisplayLink
Bloggande

Så hur vet jag vad som ska vara var? Nja, det är svårt att säga. Men när någon produkt presenteras börjar den naturligvis till höger. Sedan får man tänka på om hypen är över eller under potensialen på vägen upp. Sedan när det är max hypat, de märker man, för då pratas de inte om något annat. På vägen ner gör man samma sak som på vägen upp. När de nått botten är de knepigaste. Det är i princip omöjligt att veta när en produkt når botten, men om de är under ren realistiska kapaciteten är de i vilket fall som helst halva vägen ner. På vägen upp fungerar de precis som första gången på vägen upp. Sedan kan en produkt ta skuggvägen med, vilket det gör om de aldrig realiserar något av sin potensial.

Bildskärmar

Om du någon gång tittat på en skärm kanske du undrar hur den fungerar. Nästan alla skärmar fungerar på samma sätt. Datorn (eller grafikkortet) börjar att rita upp första raden, ritar sedan rad för rad. För en gammal tjockskärm så finns de ett kemiskt lager som håller kvar ljuset till nästa gång datorn skriver över det. För en plattskärm sker det i stället elektroniskt. För OLED och LED matris skärmar så är varige rad helt enkelt avstängd till nästa gång datorn går förbi. För att lura ögat vrider man i stället upp effekten så att ögat luras att tro att den är tänd hela tiden.

I mobiltelefoner är ännu LCD skärmar populärast.

Hur fungerar då en skärm. Den vanligaste typen är idag LCD. Hjärtat i en LCD skärm är en kristal som har förmåga att ändra polaritet. Det blir som en kran, om man kör in lite ström är den öppen och ljuset kommer igenom, kör man in mycket så stängs den och det blir mörkt. Som synes på bilden ovan så delas bilderna upp i punkter eller fyrkanter (pixlar).

Visa LCD skärmar låter solen lysa igenom och reflekteras mot bakgrunden, dessa behöver ingen belysning, denna typ av skärm är vanlig i miniräknare och klockor. På datorer har skärmarna normalt sett belysning bakom vilket gör att de tar betyldigt mer ström. På vissa mobiltelefoner så fungerar de som på bilden under. Ljuset kan komma både uteifrån och från bakgrunden vilket gör att man utan problem både kan använda den ute och inne.
Till varije pixel går det två trådar. Dessa trådar är organsierade på så sätt att alla trådar påvertikal och horisontel sidan korsar varandra, men endast en gång. På så vis kan man genom att skicka strömen från en tråd till en annan tråd bestämma vilken specifik pixel som ska ändras. Detta görs normalt genom att man räknar på ena sidan och för varige steg skriver in en färg i respektive tråd på andra sidan. LCD, OLED, plasma, LED-matris fungerar alla enligt den principen, medan tjockskärmar fungerar något anorlunda, den grundlägande principen är dock den samma. Skriv en rad i taget.

Problemet med denna metoden är att alla bilder blir svartvita. För att göra en bild i skärm delar man upp varige punkt i 3 underpuniter för de olika grundfärgerna (subpixlar). På LCD har man löst detta genom att helt enkelt lägga på ett färgat filter övanför de enskilda pixlarna. För OLED , plasma och tjockskärmar har man löst de genom att låta de olika pixlarna lysa i olika färg. Så kallade CRT-projektorer och vissa OLED använder en 3:e teknik där man skapar varige färg för sig och sedan lyser dem ovanpå varandra.

Som synes ger de olika sätten olika resultat. Den ena metoden blir väldigt randig medan den andra blir mycket mörk. Man får helt enkelt kompensera detta genom att öka upplösningen och/eller göra skärmarna ljusare. Detta är orsaken att färgskärmar drar mycket mer energi än svartvita, de behöver helt enkelt med belysning. För CRT och OLED har man dock löst detta problemet genom att bara låt rätt färg lysa på rätt ställe, detta är inte möjligt för LED eftersom sjäva LED-skicktet i sig inte kan skilja på de olika färgerna. Detta är även orsaken till att färg-LCD nästan alltid har bakgrundsbelysning, de behövs helt enkelt för att bilden ska synas.

En mer komplicerad teknik är att använda prismor för att sortera upp de infallande i respektive färger. Denna metod är teoretiskt sett lika effektiv som en svartvit skärm, problemet är att det i praktiken blir lite svårare än så. Så här fungerar de i vilket fall som helst i teorin.


Det finns dock ett 3:e sätt att göra en färg bild. Helt enkelt genom att snabbt växla färg på bagrundsbelysningen och samtidigt synka det här med att LCD skicktet byter färg. Då reducerar man behovet av färgfiltret och sparar energi.


Detta leder dock till en flimrig bild om man inte kan byta tillräckligt fort. Denna metod har fördelen att den kan hantera både bakgrundsbelysning och ambient belysning (dagsljus). Problemet är att med ambient belysning blir skärmen svartvit då de är belysningen som avgör färgen.
OLED har nästan alla fördelar av de övriga teknikerna till sammans. Det behöver inget färgfilter. De behöver inte lysa med full styrka, de behöver ingen bakgrundbelysning (eftersom de lyser sjäv) det är möjligt att lägga subpixlarna övanpåvarandra så att de inte syns.

Tillbaka till framtiden

För 10 år sedan var jag med i ett projekt där vi skulle designa framtidens mobiltelefon. Inte många tog oss på alvar, vi var bara några tokiga studenter som hade helt galna idéer.

Vår konstruktion bestod av främst 3 delar.
En PDA (ordet smartphone existerade inte då) liknade huvudenhet med en microhårddisk, W-Lan, och BT. 7 år senare kom det en telefon med de huvudsakliga funktionerna, N95, Höger.

Ett armbandsur som visar viktiga data så som batteri tid, vem som ringer och annan viktig information så som nyhets ticker. Kom 6 år senare, vänster.

Ett BT stereo headsett som möjlgjorde att man lysna på musik från PDA:n utan en enda sladd. Detta var en extrem idé på den tiden de flesta inte ens viste vad mp3 var. A2DP standarden existerade inte då, men nu finns det många produkter av den typen. Exempel till höger.

Tillhörande stereo hörlurarna skulle de även finnas en funktion så att man kunde fälla fram en bildskärm för ögonen för att se video. Sådan produkt finns ännu idag inte till fullo. Den skulle dessutom vara trådlös. Vid perioden trodde vi inte att de skulle finnas protokoll som kunde hantera video paketbaserat trådlöst ens under en längre tid framåt. Så vi valde ett enklare streemande protokoll som mer liknar det som används vid TV säningar. Produkten till vänster liknar inte alls vad vi tänkte oss, men den har samma grundläggande funktion med undatag av trådlösheten.

Att ladda alla prylarna var och en försig insåg vi ganska fort var orealtisikt. Vi kom på att induktivladdning skulle vara perfekt för den stora mängden prylar. Palm inc var väldigt stolta år 2009 att de lyckas bygga en induktiv laddplatta för sin smartphone, bara 10 år efter vårt projekt. Deras produkt är ful, stor och klumpig relativt till den enheten som konstruerades för 10 år sedan, men principen är den samma.

Om man inte har några kontakter för överföring och inga kontakter för laddning så finns det längre ingen anledning att ha någon öppning på telefonen alls. Det är därför ganska lätt att göra den vattentät. Iofs ingen ny idé vid tillfället, men trots allt en ganska extrem idé för en så komplicerad produkt. Hitils har inget företag vågat föra en vattentät konsumet smartphone. Faktum är att vattentäta telefoner överhuvudtaget är mycket ovanliga.

Idag finns alla bitarna för att bygga ihop vår produkt. Vårt mål ursprungligen var att det skulle vara möjligt att markandsföra en produkt som den som utvecklades redan 2005. Tekniskt sett skulle de nog vara möjligt, och personligen tror jag faktiskt markaden skulle vara mogen redan då.

Alla bilder i artiklen är stulna från web:en. Bildmaterialet från de ursprungiga projektet har jag tyvär inte kvar. Ursäktar den dåliga kvaliten.