Prylarna som försvann

Många tycker att vi idag är överväldigade med prylar, fler prylar än någonsin förut. Detta stämmer delvis, det finns massor med prylar som inte fanns för så lite som 10 år sedan och man inte ens kunde drömma om för 30år sedan.
Men innebär de verkligen att vi använder fler prylar.
Nej! Skulle jag inte påstå.

För att inte behöva börja historian på stenålder så börjar jag på mitten av 90-talet. Vid de tillfället var mobiltelefoner fortfarande ganska ovanliga men började bli allt billigare. Jag väljer att följa Ericssons mobiltelefoner helt enkelt för att de traditionellt sett varit mycket populära i Sverige och är den typ av telefon jag haft flest av..


Vad har då nallen med mobiltelefonen att göra. Några kanske minns en tid då en mobiltelefon kallades för nalle, eller rättare sagt yuppienalle. Detta berodde till stor del att de var så ohyggligt dyrt att, och telefonerna var mycket dyra. Detta berodde till stor del på att det inte fanns speciellt mycket kokurans på marknaden och dels för att de helt enkelt spetsteknologi.

Telefonerna blev mindre och bättre. GF788 representerar flera förbättringar. Förändring från 6V system till 4.8V system innebar färre batterier (4 i stället för 6) lägre strömförbrukning (längre tal och standby tid) och mindre storlek. Allt detta resulterar i att telefonerna blir mindre, billigare och lättare. Nu kan man ledigt bära dem i fickan.
Men de var inte detta som medgav revolutionen. GSM telefonerna till skillnad från de tidigare NMT telefonerna var alla utrustade med en CPU, RAM-minne och ROM-minne. Detta resulterade i att man kunde programera dem att göra nästan vad som helst. Det tog inte många år innan man innsåg att detta innebär att man kan skicka med exempelvis en miniräknare som bara är mjukvara, den är helt gratis.
Med övergången till GSM innebar även att man nu fick plats med 8gånger fler samtal på samma frekvensrymd samtidigt möjlig gjorde det kokurans. Comviq lanserar nu kontantkortet som innebar att man kunde ha telefon helt utan abonnemang. Snart därefter sänks minutpriset från 6kr/minut till 2kr/minut något som resulterar i att man nu kan ringa fjärrsamtal nästan lika billigt med mobiltelefon som med fasttelefon. För studenter och ungdomar blir vanlig fasttelefon helt plötsligt överflödig. Från denna dag och framåt minskar antalet studenter som har fast telefon drastiskt.

SH888 visar ett tydligt trendbrott. Uppföljaren till 788 är inte mindre, däremot tunnare. Fram t.o.m GF788 blev telefoner mindre och mindre, dessutom hade de traditionell tegelstens form, eller monolitisk form om man så vill. Dubbelt så bred som tjock, dubbelt så lång som bred. Orsaken till var troligen att folk redan tidigare var nöjd med storleken. Målet var att få ner telefonen i fickan vilket man hade uppnått. Genom att göra telefonen större och tunnare så får man plats med större skärm och mer knappar samtidigt som den lättare går ner i fickan.
Allt detta är självklart, men de gav en oväntat effekt. Helt plötsligt kunde man inte sälja mobiltelefoner på storlek, nästa säljargument blev funktioner. Hittills hade Mores lag gjort telefoner mindre och mindre, men nu fanns inte längre behovet.
Den första telefonen som följde den nya gyllene storleken, ca 20mm tjock, ca 50mm bred och dryga 100mm lång vad SH888.
Det stora säljargumentet här var dual-band eller world phone. Det gjorde att man kunde använda de nya 1800Mhz bandet, eller de amerikanska 1900Mhz bandet. Många köpte dessa telefoner helt utan att veta att man för 1900Mhz bandet var tvungen att lämna europa för att kunna nytja funktionen. Något 1800Mhz band var inte uppbyggt i sverige förän ett par år efter att telefonen släpptes.
Man integrerade även ett modem, en produkt som vid tillfället var dyr och komplicerad, även en trådlös IR länk, något nästan alla bärbara datorer då hade. Vad man även monterade in var ett extra eller andra batteri som håller klockan vid liv även fast första batteriet är tomt eller ut plockat. Detta gjorde att den inbyggda klockan helt plötsligt blev tillförlitlig. Detta eliminerade behovet av armbandsur.
SH888 hade även nya moderna platta NiMh batterier till skillnad från 788 som hade cylindriska som tog mer plats. Detta gjorde att SH888 hade mer kapacitet trots att den var tunnare, detta medförde dock en tämligen hög vikt. Kan dock jämföras med GH388 som hade gamla NiCd batterier.

A1018 var på inget sätt en revolutionerande telefon. Däremot är det en av de första som vi idag skulle kalla moderna mobiltelefoner. A1018 hade två principiella nyheter. Det ena var en grafisk display och det andra var ett Lithium batteri. Men vad den var representerade vad som hände i denna eran. Mobiltelefoner blev tillförlitliga, billiga och tillgängliga. Man kunde nu åka bort över helgen utan att ta laddaren med sig och använda mobiltelefonen som väckarklocka för att den helt enkelt var så tillförlitlig. I övrigt förankrade den här telefonen som en budget telefon alla funktioner som SH888 tidigare haft för att finnas i alla senare telefoner med undantag av IR-port.

T28:an kan inte sägas komma med någon ny speciell funktion. Nyheten med T28 handlade inte om vad den var utan snarare hur den var. Den ultra tunna designen och högupplösta grafiska displayen var något nytt i sig. För första gången börja man använda ord som sexig och mobiltelefon i samma mening. Det hade funnits designade mobiltelefoner tidigare, men i detta fallet var design, form och funktion helt integrerade.
Den extrema designen hade man uppnått med motsvarande extrem högteknologi. Lithium polymer batterier, OLED bakgrundsbelysning, ultra tunt mönsterkort (tunnare än 1mm). Helt nya komponenter. Microchip kontrolerat batteri. Teknologi som är så advancerade att de flesta mobiltelefoner idag fortfarnade inte använder den, en del tekniker som de ultra tunna mönsterkortet skrotades för framtiden.
Teknologin kom till ett pris, halva standbytiden mot konkurenterna och låg hållbarhet, men på grund av den otroligt låga vikten så blev denna telefonen en av de största säljarna i Ericssons historia. Det var även här numreringen började för de som senare blev Sony Ericsson.

T29:an var på inget sätt en briljant telefon. Den var dock en av de första som hade WAP. WAP har aldrig blivit en succé. Men vad de gjorde var att öppna mobiltelefoner mot internet som ledde in dem på en helt ny bana. T29 var även lite mer upp städad än T28:an och fungerade helt enkelt betydlgit mycket bättre med mindre kvalitets problem. Problemet med batteritiden var dessutom nu åtgärdat och denna telefonen slog många dubbelt så stora telefoner.

T39mc ser ut som ännu en telefon i raden mer Ericssons då nya färska framgångsrika design. Men T39mc packade enorm kraft i de tunna höljet. Förutom den då fullständigt absurda standbytiden 300timmar, något som de flesta trode var ett skämt under perioden, men visade sig vara en riktig siffra, hade T39mc både de nya GPRS och Bluetooth standarderna. Var och en för sig kraftfulla. Bluetooth som gör att man kan koppla upp saker trådlöst till telefonen så som headsett, datorer eller tagentbord och GPRS som gör att man kan surfa på wap eller web utan minutavgift med mycket hög hastighet. Kombinerat kunde kan använda telefonen som en trådlöst router, en idé som var så långt före sin tid för 10 år sedan att det fortfarande idag är något få använder!

Ett parralelt spår skapades till T serien, R serien. R serien innehöll både candybar telefoner (vanliga) och smartphones (dvs med dator funktionalitet). Dessa modeller blev inte framgångsrika förän senare.

Här slutar Ericssons del av historien, nästa gång följer SonyEricssons del av historian då allt fler prylar integeras i mobiltelefonen.